Norwood skalan

Tänk dig Norwood-skalan som en sorts vägledning för män som tappar håret. Den är inte bara ett medicinskt verktyg – det är något som kan ge dig en hint om vad som händer uppe på huvudet och vart det är på väg. Skalan kom till tack vare två smarta typer: Dr. James Hamilton på 1950-talet och Dr. O’Tar Norwood, som putsade till den på 1970-talet. De ville ge oss ett sätt att mäta håravfall på ett organiserat sätt, och resultatet blev en skala från 1 till 7, där varje steg visar hur mycket håret har backat eller tunnats ut.

Men varför är det här viktigt? Jo, för att håravfall inte bara handlar om utseende. Det kan påverka hur du känner dig när du kliver upp på morgonen, hur du poserar för selfies eller till och med hur du snackar med folk på jobbet. Jag minns en kompis som började gömma sig under kepsar så fort han märkte att hårlinjen drog sig tillbaka – han kallade det sin “vik-reaktion”. Norwood-skalan ger oss ett språk för att prata om det här, oavsett om det är med en läkare, en frisör eller bara med dig själv i spegeln.

Skalan är indelad i sju stadier, och varje steg är som en liten milstolpe på resan från fullt hår till… ja, mindre hår. Vissa versioner har till och med extrasteg, som “A”-varianter, för att täcka olika sätt håret kan försvinna på. Det coola är att den är universell – oavsett om du bor i Stockholm, New York eller någonstans mittemellan, kan du använda Norwood-skalan för att sätta fingret på var du är just nu. Så låt oss ta en titt på de här stadierna och se vad de egentligen betyder för dig och mig.

Här är det business as usual. Hårlinjen sitter där den alltid har suttit, kanske med en liten naturlig kurva vid pannan. Det är stadiet där du fortfarande kan dra handen genom håret utan att ens tänka på det. För många är det här barndomens och ungdomens härliga dagar – ingen oro, bara tjockt, glansigt hår. Men även här kan vissa börja ana en antydan till något, som en lite högre panna än förr. Är det håravfall eller bara genetik? Svårt att säga än.

Nu börjar det hända grejer. Hårlinjen drar sig tillbaka lite vid tinningarna, och du kanske ser små vikar formas. Det är inte dramatiskt – du kan fortfarande rocka vilken frisyr som helst – men det är som att håret har bestämt sig för att ta en liten paus där framme. Jag hade en kollega som kallade det här för “den mogna looken”. Han sa att det gav honom karaktär, även om han i hemlighet började googla “håravfall lösningar” på lunchen.

Välkommen till Norwood 3, där håravfallet kliver fram ur skuggorna. Vikarna blir djupare, och hårlinjen börjar likna ett “M”. För vissa tunnas det också ut lite på hjässan – inte så att du ser kal ännu, men du kanske börjar känna vinden på ett nytt sätt. Det här är stadiet där många får en liten tankeställare. Ska jag göra något åt det här? Min brorsa hamnade här vid 30 och började direkt med minoxidil. Han svär att det funkade, även om jag fortfarande retar honom för att han luktar som ett apotek.

Norwood 3 Vertex: En liten twist där hjässan (vertex) tar huvudrollen och blir tunnare, medan hårlinjen inte har backat lika mycket. Det är som att håret bestämmer sig för att ge upp på olika ställen.

Här blir det tydligare. Hårlinjen har dragit sig tillbaka så att det börjar likna ett “U”, och hjässan är definitivt tunnare. Det är fortfarande hår kvar, men det känns som att det Religionen är borta. Om du tittar på sidorna ser du att håret börjar tunnas ut mer och mer, och det som blir kvar är mest en tunn remsa som förbinder sidorna med nacken. Jag minns när min farbror nådde det här stadiet – han försökte kamouflera det med en lång lugg ett tag, men till slut gav han upp och sa: “Vadå, jag sparar på schampot!”

Nu snackar vi avancerat håravfall. Det där bandet av hår som håller sidorna och toppen ihop blir smalare, och det kala området breder ut sig både fram och bak. Hjässan är mest hud nu, och håret som är kvar formar den klassiska hästsko-looken. En kompis till mig kallade det här för “Bruce Willis-stadiet” – och ja, det går faktiskt att se cool ut så här om man äger det.

Norwood 5A: Här drar hårlinjen sig tillbaka rakt bakåt utan att lämna något band i mitten. Det är som att håret har gett upp kampen helt där framme.

I Norwood 6 är toppen i princip helt kal, och det som finns kvar är en tunn krans runt sidorna och bakhuvudet. Hästskoformen är supertydlig nu. Min morbror, som alltid varit en skojare, brukade säga att han inte tappat håret – det hade bara “migrerat till ryggen”. Men ärligt talat, det här är ett stadium där många börjar fundera på att raka av allt eller testa en hårtransplantation.

Välkommen till slutstationen: Norwood 7. Här är det bara en tunn remsa hår kvar runt sidorna och nacken – resten är borta. Det är det klassiska flintskalliga utseendet, och tro det eller ej, vissa älskar det. Min granne, en tuff gammal biker, säger att det gör honom mer aerodynamisk på motorcykeln. Självförtroende är nyckeln här, och han har det i överflöd.

Så vad är det som får håret att packa väskorna och ge sig av? Oftast handlar det om något som kallas androgenetisk alopeci – ett fint ord för “det ligger i generna och hormonerna”. Det är dihydrotestosteron (DHT), ett hormon, som krymper hårsäckarna tills de slutar producera hår. Om din pappa eller farfar tappade håret, ja, då är chansen stor att du också får följa med på resan. Men det finns andra bovar också – stress, dålig kost, eller till och med vissa mediciner kan skynda på det hela. Jag hade en period med galna deadlines på jobbet, och jag svär att mitt hår började tunnas ut bara av att titta på mejlkorgen.

Absolut! Det är inte raketforskning. Ställ dig framför spegeln, gärna med bra ljus, och kolla hårlinjen och hjässan. Har du vikar? Är det tunnare på toppen? Ta ett par bilder – en framifrån och en uppifrån – så ser du det ännu tydligare. Jämför med stadierna jag beskrivit här, så får du en bra gissning. Om du vill vara bombsäker kan du alltid snacka med en hudläkare eller hårproffs, men för de flesta räcker det med en spegel och lite ärlighet mot sig själv. Jag testade det här själv häromdagen och insåg att jag nog är en Norwood 2 – än så länge, peppar peppar.

Okej, du har kollat läget och hittat ditt stadium. Vad nu? Det beror på hur långt det har gått och vad du är sugen på att testa. Här är några idéer:

• Norwood 1–3: Här kan du köra förebyggande. Minoxidil (som Rogaine) eller finasterid (Propecia) är populära grejer – de kan bromsa processen och ibland till och med få lite hår att komma tillbaka. En kompis svär på minoxidil och säger att hans vikar har fyllts i lite, även om han klagar på att det tar tid.
• Norwood 4–5: Nu börjar det bli knepigare. Hårtransplantationer, som FUE eller FUT, kan flytta hår från nacken till toppen. Det är inte billigt, men jag har sett killar som gått från “halvkal” till “wow, har du alltid haft så mycket hår?”. Annars funkar en kortklippt frisyr för att dölja det värsta.
• Norwood 6–7: Här är alternativen färre. Har du tillräckligt med hår kvar i nacken kan en transplantation fortfarande funka. Annars är det peruk, rakat huvud eller att bara omfamna looken. Min farbror rakade av allt vid 50 och säger att det är det bästa han gjort – “ingen mer bad hair day!”

Sen finns det små knep också: bättre kost, mindre stress, kanske en schysst hatt. Jag började äta mer nötter och fisk efter att ha läst att det kan hjälpa håret – om inte annat mår jag bättre av det. 

Funkar ingenting alls så kanske du bör överväga en hårtransplantation istället.